Ur en diskussion om tiggeri (föranledd av Ann Heberleins artikel "Den banala godheten". Heberlein har för övrigt delvis rätt, men jag rekommenderar henne att läsa bl.a. Paul Blooms nya bok Against Empathy för ett mer nyanserat perspektiv. Om empatins betydelse för effektiv altruism finns mer att säga, men i det nedanstående handlar det snarare om en allmän diskussion om samhällets beskaffenhet och organisation, ur ett höger- respektive vänsterperspektiv.)
NN Jag förstår inte varför det är bättre att tvinga människor att ge än att de ger frivilligt dock. Är det en praktisk fråga? Eller är välgörenhet på något sätt moraliskt sämre än att med våld ta resurser från människor och ge till andra?
Jag Ojoj, where to start... Är du inläst på individ- och socialpsykologiska tendenser till självrättfärdigande och dåligt beslutsfattande? Ur ett rent administrativt perspektiv inser även högern att ett visst "tvång" gynnar alla i slutänden. Moraliskt är det förkastligt, både för individer och samhälle, att låta omsorg om medmänniskor vara godtycklig - även om det hade fungerat. I praktiken gör det inte det. Slutresultatet är viktigare än processen, och måste därför vara utgångspunkten för en samhällsorganisation som garanterar en viss (relativ) nivå och fördelning av resurser.
NN Är ett samhälle där alla har mat och bostad men inte mer bättre än ett där vissa har begagnad Fiat och andra ny BMW?
MM Det hänger på vilket samhälle du vill vara del av NN. Ett välfärdssamhälle där kollektivet, solidaritet och Tillsammans står i centrum. Eller ett där individen och individualismen är centrala. [...]
NN Så det är mer en fråga om vad man vill än vad som faktiskt är bättre? Det råder ingen konflikt mellan individualism och att hjälpas åt. Frågan är om man ska hjälpas åt frivilligt eller om man ska tvinga andra att hjälpas åt.
Jag Ingen konflikt?
MM Det är inte något mätvärde X > Y som säger vad som är "bättre". Det är våra åsikter, grundade i våra värderingar, som säger oss vad som är " bättre". Det är klart att det finns en konflikt mellan individualism och kollektivism. Det hör du ju på namnen.
NN Ja, men nu jämförde jag inte individualism och kollektivism. Det är klart att det finns mätvärden på vad som är bättre. Det är bättre att ha 2 av något än att ha 1 av något. Det är bättre att ha tillgång till bil än att inte ha det osv. Däremot finns det förstås subjektiva värderingar mellan olika saker.
MM Ditt resonemang stämmer inte. Människors värderingar om vad som är bättre eller sämre är inte siffror. [...]
NN Nej, jag talar inte heller om siffror. Kanske inte helt rätt att tala om mätvärden, men det går att jämföra två saker relativt. Till exempel att två av något är bättre än ett och att ha tillgång till mat är bättre än att inte ha det. Dessutom är det ju just mätvärden som folk hänvisar till när de säger att det är ok att använda våld för att fördela om resurser. Att det på något sätt är mätbart bättre. För det är det som är ursäkten för att använda våld.
MM Kallar du skatter för våld?
NN Ja, skatter drivs in med våld. Om du inte tror mig, prova att låta bli att betala dem.
MM [...] Jag önskar att du tar dig ur din svarta låda innan du förlorat all medmänsklighet som bor i dig.
NN Ja, det är ett starkt argument. "Om du inte håller med mig är du omänsklig". Det är en hallucination som folk bär på att bara för att man inte håller med om deras metoder så delar man inte deras mål. Jag är högst intresserad av att alla ska ha det så bra som möjligt, och JUST DÄRFÖR ska man inte använda våld för att få det man vill ha.
Jag Du må ha goda intentioner, NN, men den hallucination du tror på är att individualism är kompatibelt med allas långsiktiga välstånd. (Alternativt att du definierar "alla" på ett bekvämt sätt). Libertarianismens tanke att ett litet antal "negativa friheter" är den bästa och mest rättfärdiga grunden för ett samhälle kan möjligen harmoniera med en tragisk vision av det mänskliga villkoret och uppfattningen att processbaserade kompromisser är bättre än ouppnåeliga lösningar och resultat. Men däri ligger en uppgivenhet och i många fall även en cynism. Din frihet att vifta med armarna kan aldrig sträckas längre än till min nästipp, och även om det vore praktiskt möjligt att inrätta samhället enligt ex. Rawls modell så har vi nuförtiden för länge sedan slagit i taket för vad som är ekologiskt hållbart.
NN Så tanken är att individualism har tagit oss till en hög nivå av välfärd, men nu behövs socialism för att ta oss längre? Det är inte jämlikhet och socialism som har skapat vår välfärd, det är individualism och kapitalism. I övrigt så förstår jag inte vad du skriver, jag föreslår att du formulerar dig enklare om du vill att jag ska förstå din poäng. Socialismen som idé må vara hur fin som helst, men om man inte ser historien genom det politiska filtret så inser man snart vad som ger äkta välstånd och vad som bara fördelar om det.
Jag Ditt inledande [påstående] är delvis missvisande och en grov förenkling. Men OK, låt oss säga så, tills vidare. Jag har ägnat mycket tid genom åren åt att läsa om de ideologiska skillnaderna mellan människor och om olika förslag till samhällsorganisation. Jag tycker att en rimlig hållning hos en politiskt engagerad person (och dit räknar jag även den föregivet ointresserade ekonomiska historikern) bör vara att ständigt försöka fördjupa och bredda sin bild av världen - både för att förstå andra ståndpunkter bättre och för att kunna argumentera med allt större auktoritet för sin egen ståndpunkt. Att efterfråga enklare formuleringar är i sig en politisk markering.
NN I det här fallet är det inte så mycket en politisk markering som att jag inte förstår vad du menar med att "ett samhälle kan möjligen harmoniera med en tragisk vision av det mänskliga villkoret och uppfattningen att processbaserade kompromisser är bättre än ouppnåeliga lösningar". För mig är det rappakalja.
Jag Får jag tipsa dig om att läsa t. ex. Tomas Sowells "A Conflict of Visions"? Mot bättre vetande erbjuder jag den här förenklade observationen: Högermänniskor är antingen 1) dumma, 2) cyniska, 3) uppgivna eller 4) defaitistiska; eller en blandning av dessa. Man kan vara en intelligent, hederlig och välmenande högermänniska (även om det är sällsynt) men man kan inte samtidigt tro på möjligheten att alla människor, samtidigt, kan ha det bra tillsammans, och att detta tillstånd kan vara långsiktigt hållbart. (Därav vissa former av extrem religiositet eller science fiction-vurmande.) En av många skiljelinjer och stridsfrågor mellan människor gäller den om förnuftets kraft. Högern pekar gärna på Platons hybris eller de urartade auktoritära 1900-talsregimerna. Ett alternativ blir då en tilltro till, eller ett accepterande av, samhällsutveckling som en evolutionär process, där det bästa möjliga (eller t. o. m. det objektivt goda) är det som framträder som ett resultat av sinsemellan relativt fria och okoordinerade krafter. Jag tror på förnuftet, och vår förmåga att bruka det. Jag menar också att detta är den enda rimliga taktiken: Om vi redan på förhand ger upp visionen om allt bättre (designade) lösningar på våra problem så accepterar vi en självuppfyllande negativ (men i. o. f. s. tänkbar) profetia.
NN Det jag inte förstår är varför våld måste vara en del av en (designad) lösning. Jag ser ingen motsättning mellan att förbättra världen och att inte få tvinga andra att göra som man vill. Det som jag ogillar mest är den här självsäkerheten i att man faktiskt kan designa en lösning som är bättre än den som uppstår i samförstånd på en fri marknad där alla inblandade respekterar varandra. Slutgiltigheten i att man har gett upp försöken att förbättra världen på frivillig väg och istället måste ta till storsläggan.
Jag Den motsättningen finns. Ditt bruk av ordet "våld" är så retoriskt laddat att det uppenbarligen gör det mycket svårt för dig att ta till dig det jag skriver. Jag antar att du själv inser att du med detta språkbruk alienerar de flesta människor som du annars skulle kunna få ett givande utbyte med. Jag antar att du också är medveten om hur det inte bara ger uttryck för din nuvarande position, utan att det också formar och cementerar den.
NN Jag förstår att mitt bruk av ordet våld är kontroversiellt, men det gör ju det inte mindre sant. Om man inte inser att det man föreslår är våld så blir det förstås enklare att acceptera det. [...] Tvärtom [går det] att lösa problem utan våld.
Jag Använder du ordet "samförstånd" på samma sätt som "våld", alltså ett ord med just de konnotationer som passar dina syften. Om jag vore retoriker skulle jag byta ut "våld" mot "solidaritet" och "samförstånd" mot "grupptänkande" eller något värre.
NN Det är klart att man kan använda dunkla begrepp som solidaritet, men jag gör ju tvärtom. jag kallar våld för våld. Det är min tro att människor inte förstår att de propagerar för våld när de vill lösa problem politiskt. Därför talar jag om att det är det som är själva grunden i politik. [...] Om man inte betalar skatt så kommer man att utsättas för våld. Detta är inte speciellt svårt att se. Folk sitter i fängelse för att de inte har betalat skatt.
Jag Så din politik är ingen politik? Eller accepterar du det minimala samhällskontraktet med våldsmonopol? Oavsett vilket, så leder en så drastisk definition av "våld" till absurda konsekvenser. Du hade ju själv knappast överlevt eller frodats om du inte som barn utsatts för en hel del "våld" i form av ex. bortrövande och tvångsomhändertagande av dina vårdnadshavare vid födseln, godisförbud och andra disciplinerande eller uppfostrande begränsningar, skolplikt etc.
NN Att vissa människor tar sig rätten att bestämma över andra är inte samma sak som att föräldrar tar hand om sina barn. Att du ens tar upp det som argument visar på en konstig människosyn.
Jag Så när, exakt, blev du vuxen nog att inte längre vara beroende av någon annan?
NN Självklart är jag beroende av andra, vad har det med rätten att använda våld mot andra att göra?
Jag Andra är också beroende av dig.
NN Ja, jag är förälder och jag tar hand om mitt barn. Ingen behöver tvinga mig att göra det. Hela poängen är att detta går att lösa på frivillig väg
Jag Du räknar alltså med att andra frivilligt ska ta hand om dig, samtidigt som du frivilligt tar hand om dem? Vilka andra? Du pratade tidigare om en marknad där alla respekterar varandra, och om att välstånd genom tiderna har byggts av individualister. Menar du verkligen att ett kapitalistiskt samhälle främjar ömsesidig respekt?
NN Ja, ett kapitalistiskt samhälle främjar ömsesidig respekt eftersom alla transaktioner är frivilliga. Och nu talar jag inte om "statskapitalism" eller andra tvångssystem, utan ett system där människor frivilligt byter varor och tjänster och respekterar varandras egendom. Jag inte bara räknar med det, det är så. Jag utför arbete åt andra och andra utför arbete åt mig. Helt frivilligt.
Jag Är det "frivilligt" att sätta sig i skuld för att kunna överleva? Är det "respektfullt" att försöka tjäna så mycket pengar som möjligt på andra? Är det "frivilligt" att tigga? Är "Trump University" en respektabel institution? Vi människor är vare sig genetiskt eller miljömässigt likställda. En del högerradikaler verkar mena att skillnaderna är marginella, så att det är "frivilligt" att förhålla sig till sina förutsättningar på valfritt sätt. Tror du på detta? Tror du på "fri vilja"? Om det vore så att alla tjänade, och tjänade på, alla andra - skulle den relativa fördelningen av välstånd spela någon roll då? Och om det vore så, varifrån kommer då den materiella basen för välståndet?
NN Nej, skillnaderna är inte marginella. Det finns människor som är extremt mycket bättre på att producera värde än andra. Men en fri marknad ger även dem som har det sämst ställd tillgång till det värde som produceras. Värde är nämligen subjektivt, och den som har mycket av något värderar det väldigt lågt på marginalen, vilket gör att det är lätt för någon som har något annat att byta till sig det. Ett exempel är någon som har en fabrik som producerar TV-apparater. Värdet av en TV-apparat för denne är i princip 0. Men däremot behöver han människor som jobbar i fabriken, för tid är en resurs som han inte har mer av. Alltså kan den som jobbar i fabriken byta ganska lite av sin tid mot en TV-apparat (eller vad de nu vill ha). Förstår man att värde är subjektivt på detta sätt så förstår man också hur båda parter kan tjäna på fritt utbyte.
Jag Relativ fattigdom? Profitkvotens fallande tendens? Ekologiska hänsyn? Respekt? Utsugning? Vad tycker du att tiggarna ska göra? Räkna med din frivilliga gåva? Hur många räcker den till? Eller ska de jobba på TV-fabriken? Eller någon annanstans? Alltid kan de göra någon nytta. Win-win?
NN Det finns många samhällsproblem. Tiggeriet är ett sådant. Det beror på många orsaker, men knappast på den fria marknaden.
Jag Vad beror tiggeriet på?
NN Varför arbetar inte de som tigger istället? Varför har de åkt hit? Vi har inte en fri marknad här, den är reglerad och man får inte jobba för låg lön, alltså får man tigga istället.
Jag Du skrev inledningsvis: "Jag är högst intresserad av att alla ska ha det så bra som möjligt, och JUST DÄRFÖR ska man inte använda våld för att få det man vill ha." Att låta tiggare arbeta med i princip vilket skitjobb som helst, för hur låg lön som helst låter lite som... "våld". Ditt uttalande ovan, tillsammans med ditt senaste, verkar också placera dig i (åtminstone) det cyniska facket.
NN Är det cyniskt att konstatera att om man inte får arbeta för en lön som motsvarar det värde man tillför så måste man tigga istället?
Jag Oh, ja!
NN På exakt vilket sätt är det "våld" att låta människor arbeta? Du blandar ihop "låta" och "tvinga" tror jag. Det är detta som är 1984, inte mitt helt korrekta användande av ordet våld. Det är inte jag som vill hindra människor att arbeta. Det är alltså inte jag som tvingar dem att tigga istället. På vilket sätt är jag cynisk?
Jag På vilket sätt är du cynisk? Du är egoistisk när du utpekar åt andra ett liv långt ifrån ditt eget. Du är kallsinnig då detta liv ligger på eller under dräglighetens gräns. Du är skenhelig när du påstår att att du vill att alla ska ha det så bra som möjligt. Du är svartsynt i din tro på att några måste lida för att andra ska kunna blomstra. Du är inskränkt när du tar din egen priviligierade position för given eller, värre, som ett resultat av dina egna förtjänster och andras tillkortakommanden. Du är, i bästa fall, uppgiven i din tro på, eller acceptans av, att detta är det bästa vi kan hoppas på. Du är naiv om du verkligen tror att ditt samhälle kan ge långsiktigt välstånd åt alla. Du är bedräglig om du faktiskt inte tror det. I så fall hoppas jag, för din skull, att du är ett troll. Eller en bot.
---
Tillägg 26/12 -16
Läs George Monbiots uppgörelse med nyliberalismen, Neoliberalism – the ideology at the root of all our problems, publicerad i The Guardian 16 april 2016.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar